Den globala pappersfinnkampen

Vilket är vårt bästa ”finnkampslag”, i ett globalt perspektiv? Eller i vilken gren har vi vårt starkaste tremannalag? Jag har jämfört de tre bästa i varje gren i 2015-års statistik med resten av världen för att ta reda på det. Som vanligt har jag harmoniserat listorna mellan grenarna för att kunna jämföra prestationerna, alltså samma spridning av resultaten på platserna 10, 100 och 150, med utgångspunkt från WL-2015 och världsrekord i respektive gren.

På damsidan är det helt klart att vårt 800m-lag, Aregawi, Lindh och Silvander som är bäst. Deras tider 1.59,98, 2.02,13 och 2.02,53. På behörigt avstånd följer sedan höjdtjejerna, Kinsey, Skoog och Jungmark med 197, 192 och 187. Sedan ett lika stort skutt till stavlaget, Bengtsson, Meijer och Dahlström, 470, 455 och 450. Lite jämnare sen från tredje till sjätte plats.

Platserna, 4-10:

4) 1 500m, Aregawi, L. Nilsson, Silvander – 4.01,97, 4.11,19, 4.15,37
5) 400m Häck, Malmberg, F.Persson, Holmberg - 55,88, 58,04, 5,85
6) 3 000m hinder, Bodinsson, Fougberg, Fjellner - 9.40,21, 9.46,06, 10.05,45
7) Längd, Sagnia, Jarder, Marmbrandt, - 6,78, 6,70, 6,43
8) 200m, Hjelmer, Busk, Hellqvist - 23,29, 23,61, 23,82
9) 100m, Busk, Hjelmer, E.Östlund - 11,62, 11,65, 11,69
10) 400m, Duffy, Malmberg, Magnusson - 53,75, 54,07, 54,16

Sedan följer i ordning (pl.11-20): 100mH, 5 000m, 10 000m, Marathon, Tresteg, Slägga, Mångkamp, Spjut, Diskus, Kula

På herrsidan är det lika klart att 800m-laget är bäst, Almgren, Berglund och Rogestedt. Deras tider 1.45,59, 1.46,85 och 1.48,77. På behörigt avstånd följer sedan 100-meterslöparna, Bah, Groth, Rose med 10,22, 10,31 och 10,35. Sedan är det lite tajtare än på damsidan till tredjeplatsen och där hittar vi 1 500m-laget, Ek, Berglund och Engholm, 3.39,68, 3.41,92 och 3.42,10.

Platserna, 4-10:

4)  200m, Wissman, Kling-Baptiste, Groth – 20,74, 20,81, 20,96

5) 110m hack, - Brorsson, Nossmy, Levin - 13,88, 13,91, 13,94

6) 400m, Wissman, Kling-Baptiste, Groth - 46,57, 46,66, 47,26

7) 400m häck, Groth, Widlund, Carbe, - 50,79, 51,75, 51,89

8) 10 000m, Ekvall, D. Nilsson, J. Larsson - 28.31,65, 29.06,79, 29.11,83

9) 5 000m, Lundgren, Ekvall, D. Nilsson - 13.51,68, 13.55,20, 13.57,50

10) 3 000m hinder, Lundgren, Blomberg, Engholm - 8.33,51, 8.38,98, 8.46,49

Sedan följer i ordning (pl.11-20): Diskus, Längd, Marathon, Höjd, Spjut, Tresteg, Stav, Kula, Mångkamp, Slägga

Mycket har hänt och kommer att hända i år så det blir intressant att se hur samma uppställning ser ut efter årets säsong med dubbla mästerskap. I en topp-tre-sammanställning påverkar också skador på ett fåtal personer resultatet avsevärt. Ett världsresultat i någon gren byts mot "4:an" på sverigelistan och gör förstås avtryck. 

Annars är det inte så överraskande att det är de grenar med många utövare, i huvudsak löpning, som klarar sig bäst när konkurrenssituationen vägs in i jämförelsen. Placeringen på världslistan i respektive gren har ingen betydelse, eftersom den inte säger något om den idrottsliga prestationen i en jämförelse mellan grenarna. I praktiken är det 2015 nästan lika långt mellan 1:a och 150:e plats i de tuffaste löpgrenarna som mellan 1:a och 10:e plats i de tuffaste teknikgrenarna. Mellan huvuddelen av kast och mångkamp och de tuffaste löpgrenarna, är det dubbelt så långt till 10:e plats i kast och mångkamp som till 150:e plats för de tuffaste löpgrenarna. 

Jämförelsen i genomtiderna-statistiken blir något tajtare, men i stort sett kan man säga att 100:e plats i de tuffaste grenarna, herrarnas 800m, marathon och 1 500m, inte är så långt från 10:e plats i de bästa teknikgrenarna. Samma jämförelse med kast och mångkamp visar att 100:e plats genom tiderna i de tuffaste löpgrenarna ligger på halva avståndet till 10:e plats för kast och mångkamp.  

Det långa med det korta är att skillnaden mellan konkurrenssituationen för grenarna i världseliten är gigantisk. 

Tillbaka till "pappersfinnkampen". Om vi tittar på grenarna för både herrar tillsammans, vilket är fullt möjligt med den här tekniken om vi använder samma spridningsmått, får vi följande resultat.

1. H-800m
2. D-800m
3. H-100m
4. D-Höjd
5. H-1 500m
6. H-200m
7. D-Stav
8. H-110m häck
9. D-1 500m
10. H-400m
11. D-400m häck
12. H-400m häck
13. D-3 000m hinder
14. H-10 000m
15. H-5 000m
16. H-3 000m hinder
17. H-Diskus
18. D-Längd
19. D-200m
20. H-Längd
21. D-100m
22. H-Marathon
23. H-Höjd
24. H-Spjut
25. D-400m
26. D-100m häck
27. D-5 000m
28. H-Tresteg
29. H-Stav
30. D-10 000m
31. D-Marathon
32. D-Tresteg
33. H-Kula
34. D-Slägga
35. H-Mångkamp
36. H-Slägga
37. D-Mångkamp
38. D-Spjut
39. D-Diskus
40. D-Kula

Knorr eller Blå Band?

Är två kända tillverkare av soppor. Det finns också andra tillverkare. När det gäller OS-soppor är dock SFIF/SOK världsledande. Oklart vilka alla ingredienser är, eftersom man är så tystlåten om dessa. En och annan E-tillsats har dock kunnat uppfattas av en normalkänslig gom. En tillsats som effektivt ska förhindra löpare att sätta oönskad smak på soppan har tillsatts utanför innehålls-
förteckningen. Trots detta har soppan fått en bismak av löpning som tillverkaren haft svårt att hantera. Löpare som uppenbarligen i olika grad har varit resistenta mot bekämpningsmedlet.

Soppmetaforen saknar inte verklighetsförankring; soppan innehåller riktigt smör och buljong och är rätt mustig, men inte speciellt hälsosam för svensk friidrott. Först var det Sarah Lahti som inte gick att stoppa, där var man tvungen att lägga in en varningstext att soppan kan innehålla spår av framtiden. Nu ställer Lovisa Lindh till det också. Hur ska man nu göra? Hur lång är egentligen framtiden? Längre än ett snöre? För Lotta Fougberg hade man uppenbarligen missat i doseringen, även fast man tagit till en av de största skoporna bekämpningsmedel just för hinder. Hur gör man nu? Jo, varför inte kräva att man måste simma i samma soppa minst en gång till. Genialt!     

Nu har vi redan i ett par fall hamnat i Neverneverland mellan IAAF/IOK:s och SFIF/SOK:s gränser. Ett ogästvänligt och farligt område där endast löpare som presterat på mycket hög nivå, historiskt hög nivå, vistas. SFIF har redan spelat ut framtidskortet, helt i onödan förvisso. Vad har man fler för kort på handen, för att undvika justitiemord av löpare? Att situationen endast uppstår för löpare (och sprinters) är den uppenbara effekten av man inom teknikgrenarna valt att låta gränserna ligga orörda i alla de grenar där vi har potentiella OS-kandidater. Varför? SFIF är skyldiga en förklaring! Redan innan skärpningen av gränserna var samtliga löp- och sprintgrenar, med några undantag, de tuffaste i relation till världskonkurrensen ur ett samlat historiskt perspektiv och nutids-perspektiv. I de fall någon teknikgren legat någorlunda högt, övre halvan, har man låtit gränsen ligga kvar orörda. För sprint och löpning har man undantagslöst skärpt gränserna! Om idrott inte bara var en lek, skulle SFIF/SOK stå inför skranket hos Diskriminerings-ombudsmannen. DO skulle ha ett väldigt enkelt avgörande i fallet. Frågan är kanske också vad Livsmedelsverket säger om den OS-soppa som SFIF/SOK kokar; är den tjänlig föda?

Vad för kort har man kvar på handen för att rädda upp Lovisas situation? Finns det något, ”nu-har-vi-gjort-allt-för-att-vissa-teknikfriidrottare-ska-kunna-kvala-till-OS-men-om-inte-ens-det-hjälper-kanske-vi-måste-släppa-in-någon-löpare-som-faktiskt-har-kvalat-till-OS-i-truppen-kriterium”? Andreas Almgren, som klarat OS-kvalgränsen vid upprepade tillfällen under kvalperioden och borde varit förhandsnominerad, slipper man tyvärr hantera pga. en olycklig skada. Räddade av gong-gongen där, men en boxningsmatch har som bekant flera ronder. Att helt enkelt göra en pudel och riskera att tappa ansiktet, är också en möjlighet förstås. Det ligger dock inte för vårt svenska kynne.

Elmar gick inte vidare på NCAA, men under EM-kvalgräns och PB

Elmar gjorde ett stabilt lopp i semifinalen på NCAA i Eugene i natt. Tyvärr, räckte det inte till avancemang. Lite plåster på såren var det dock att han med knapp marginal tog sig under EM-kvalgränsen, 8.37,50, med 8.37,44. Möjligen var det ett felaktigt beslut, när han valde att inte gå med i tätklungan, då en löpare ryckte redan på andra varvet, efter ett mycket lusigt första halvvarv. Följande två varv gick i 8.15-fart längst fram. Även om tätklungan inte hängde med riktigt i den farten, trodde han på rätt goda grunder att några skulle komma tillbaka. Farten stabiliserades sedan, men han hade hela tiden en lucka fram till tätklungan. Med ett varv kvar hade han 3 s fram till täten och 1 s till sjunde löpare som sedermera visade sig avancera till final. Tyvärr, avslutade 7:e löpare snabbast i hela fältet, 62,7 (alltså 7.50 fart, inkl, hinder och vattengrav). Elmar avslutade bra, i paritet med tätklungan, 64,9, men det räckte in till topp-7 och en plats som skulle kunna leda till avancemang. I det andra heatet hade sedan alla stora Q:n 8.36-tider, med slutvarv som Elmars. Möjligen hade andra heatet passat bättre då han med en jämnare fart, kanske hade kunnat få ytterligare någon sekund ur sig på sista varvet. Hursomhelst, det är så det fungerar i semifinallopp, i efterhand kan man alltid spekulera i om ett annat agerande eller haft ”tur” med en annan lottning etc.

Uteblivet avancemang, förtar inte att han gjorde en bra insats, PB med 2,5 s och en helt ok avslutning. Jämfört med tidigare perslopp, så låg han 6 s efter passeringen vid 2 000m, men var 2,5 s före i mål. Han ”gav bort” 4 s redan på de första dryga halvvarvet, utan hinder, jämfört med loppet på Stanford Invitational. Uppskattade kilometrar nu var, 2.54,0,-5.47,8 (2.53,8)-8.37,4 (2.49,6) jämfört med 2.48,9-5.42,0 (2.53,1)-8.40,0 (2.58,0) på Stanford.

Det finns alla förutsättningar att slipa bort ytterligare sekunder fram till EM. En halsinfektion under veckan fram till loppet störde också uppladdningen något.

NCAA-Nationlas, Eugene, 8-11 juni

Idag (i natt, svensk tid) startar NCAA-Nationals, där de 24 bästa i varje gren gör upp om det amerikanska studentmästerskapet. Halva startfältet kommer från vardera den västra och den östra regionen, vars regionsfinaler (regionals) avgjordes för knappt två veckor sedan. För löpningarna kan man i princip se regionals som omgång ett och två (kvartsfinaler) i en sammanhållen tävling vars semifinaler och finaler avgörs under fyra dagar i Eugene. För teknikgrenarna, utom stav och höjd, är istället regionals en jättestor försökstävling med 48 deltagare, där 12 går vidare till en final med 24 deltagare. I finalen tror jag att de 24 får 3 försök och de 8 bästa, ytterligare 3 försök. I stav och höjd genomförs finalen på traditionellt sätt, men med ett startfält på 24 hoppare.

I år kör man vidare på fjolårets koncept med herrarna onsdag/fredag och damer torsdag/lördag. På löpsidan är det semifinaler i alla grenar utom 5 000 och 10 000m den första dagen för respektive kön. Långdistansgrenarna har sina finaler fördelade på båda dagarna. Elmar springer således sina försök idag, kl.17.02 lokal tid (kl.02.02 svensk tid, natten mot torsdag).

Elmar hamnade sin vana trogen i det första heatet av två, kvalificeringsregler 5+2. Förmodligen gynnas Elmar av att de flesta går vidare på placering, då hans starka avslutningar har visat sig kunna hänga av många med liknande PB’s. Elmars regionalheat avslutade snabbast av alla heat i de bägge regionstävlingarna. Första heatet är nog också en fördel, då det gärna blir mer fokus på placering än tid. Enligt placeringssiffrorna på en årsbästalista (bestående av de 24 deltagarna) är Elmars heat det svagare, å andra sidan är snitt- och mediantiden för hans heat bättre än det andra heatet. Det är svårt att jämföra tider mellan East och West Regional, då de sprang under väldigt olika förhållanden. Om man ser till farthållning finns det två löpare i Elmars heat, som gärna höll fart i sina heat på regionals, Edwin Kibichiy, Louisville, och Jakob Abrahamsen, Eastern Kentucky.

Stream från West Regionals, Lawrence, Kansas. Elmars hinderheat med 2 tim 34 min kvar på streamen.

Det är tredje året i rad som Hässelby har en löpare på hinder i NCAA-nationals. Emil Blomberg kvalificerade sig både 2014 och 2015, men gick inte vidare från semifinalen. Det är ytterst sällsynt att någon svensk löpare kvalificerar sig till NCAA, speciellt på herrsidan.

Startlistor nedan.

Seedningstiderna är resultaten från regionals. I övrigt tror jag att heatindelningen följer traditionell indelning efter ett försök, där de som gått vidare på placering rankas högre än de som gick vidare på tid, 18 löpare gick vidare på placering och 6 på tid. College best och NCAA-meetrecord lär nog stå sig… Henry Ronos collegerekord var övrigt världsrekord på sin tid. Han slog då Anders Gärderuds rekord från Montreal. Även arenarekordet blir svårt.

Event 6  Men 3000 Meter Steeplechase (24)

=====================================================================

Wednesday 6/8/2016 - 5:02 PM

 2 Heats.  Advance top 5 from each heat plus next best 2 times

 Single waterfall.

College Best:  8:05.4h  5/13/1978 Henry Rono, Washington State              

NCAA Meet:     8:12.39  6/1/1978  Henry Rono, Washington State              

Hayward:       8:01.71  5/30/2015 Ezekiel Kemboi, KEN                       

     Name                        Year School             Seed          

=====================================================================

Heat 1  Prelims

  1  Keter, Benard                 JR Texas Tech          8:39.92

  2  Nelson, Aaron                 SR Washington          8:46.49

  3  Fink, Willy                   JR E. Michigan         8:40.60

  4  Kibichiy, Edwin               JR Louisville          8:39.49

  5  Hoover, Caleb                 SR No. Arizona         8:44.05

  6  Gardner, Andrew               SO Washington          8:47.92

  7  Tonui, Frankline              JR Arkansas            8:49.98

  8  Abrahamsen, Jakob             SO E. Kentucky         8:34.04

  9  Engholm, Elmar                SR New Mexico          8:42.29

 10  Erb, MJ                       JR Mississippi         8:39.11

 11  Miller, Bryce                 JR UMKC                8:45.43

 12  Peterman, Adam                SO Colorado            8:47.90

Heat 2  Prelims

  1  Fahy, Darren                  JR Georgetown          8:40.12

  2  Seddon, Zak                   SR Florida State       8:41.33

  3  Mann, Jordan                  SR Providence          8:38.28

  4  Blankenbaker, Dylan           JR Oklahoma            8:44.11

  5  Fletcher, Aaron               SR BYU                 8:46.58

  6  Albertson, CJ                 JR Ariz State          8:51.29

  7  Gray, Will                    SR Virginia            8:46.84

  8  Ferlic, Mason                 SR Michigan            8:29.54

  9  Allen, Brandon                JR Iona                8:42.83

 10  Reeder, Troy                  SO Furman              8:41.99

 11  Roth, Bailey                  FR Arizona             8:45.96

 12  Carpenter, Scott              SO Georgetown          8:40.14

Tävlingsinformation, länk, ustfccca

Tävlingsinformation, länk, NCAA

SOK:s senaste OS-uttagningar ställer oroande frågor

Mycket glädjande att se att Sarah Lahti fick sin mycket välförtjänts OS-biljett! Allting annat hade varit ett justitiemord. Formerna för uttagningen ställer dock en mycket oroande fråga. Varför kvalificeras uttagningen med ”framtidskriterium”? Sarah har med mycket bred marginal klarat IAAF/IOK:s kvalgränser på 5 000 och 10 000 m, 14 respektive 20 sekunder! På 5 000m har hon dessutom klarat den mycket märkliga skärpningen av gränsen som SFIF/SOK har påfört i första hand löpgrenarna! På 10 000 m var hon dessutom väldigt nära den skärpta gränsen, 4 s, motsvarar tex. 1-2 cm i längd, eller en knapp halvcentimeter i höjd.

Varför måste hennes uttagning baseras på framtidskriteriet? Prejudikatet av detta blir att för löpare räcker det inte att möta de internationella kvalificeringsnormerna, vilket SFIF/SOK redan med all önskvärd tydlighet satt P för. Inte heller räcker det att klara de tuffare gränser som SFIF/SOK har satt upp. Nej, just för löpare ska det krävas ytterligare kriterier för att ta sig igenom nyckelhålet! När är det nog! Framtidskriteriet måste bort från hennes uttagning! Sarah har kvalificerat sig ”fair-and-square”! Resultatmässigt är hennes CV den starkaste i truppen, endast distanserad av Meraf Bahta. Här har allt som står i SOK/SFIF:s makt gjorts för att inte några löpare ska ”riskera” att kvalificera sig till OS, och när detta misslyckats, så kan man inte slita fingrarna från syltburken, utan måste lägga in en brasklapp. Hon har minsann inte kvalificerat sig på riktigt, utan pga. ett luddigt formulerat framtidskriterium.

Tyvärr, lär vi behöva leva med denna hantering från vårt eget förbund under ytterligare fyra år, dvs. även till nästa OS. Den mycket glädjande utvecklingen inom svensk löpning som kunnat skönjas på senare år, åtminstone på den yttersta toppen, riskerar att kvävas. Den inspiration och motivation som möjligheten till en OS-kvalificering innebär, blir inte den tydliga morot som alla idrottare önskar. Vår idrottsrörelse är en folkrörelse och det finns ett uppenbart glapp på det här området mellan rörelsens medlemmar och de som är satta att representera dem. Fågelholksattityden som uppvisas vidgar förstås denna klyfta. Tystnaden, talar.